Print För några veckor sedan var han en högpresterande tvåbarnspappa; arbetade som ingenjör, lyckligt gift och levde ett fridfullt Svenssonliv med Volvo, villa och vovve. Nu sitter han här mittemot mig och överläkaren, i samtalsrummet på psykosavdelningen där jag tillfälligt tjänstgör; aggressiv för att han inte förstår varför vi låst in honom här, upprörd för att hans sjukdomstillstånd verkar övergå vår kompetens och för att vi inte kan förklara hans symtombild med progredierande kognitiv regress. Han har eftersatt hygien eftersom han inte längre förstår sociala normer eller klarar av sin basala ADL, och i brist på insikt inte heller önskar ta emot erbjuden hjälp med detta. Han har betett sig underligt under några veckor. Hans hustru har reagerat på att han är initiativlös, förvirrad, förlångsammad, nedstämd och inbunden.
Lästid: 2 minuter "Vem som helst kan drabbas av Alzheimers sjukdom" Hjärnforskaren Per Nilsson kämpar mot Alzheimer på flera sätt. På jobbet söker han efter nya behandlingsmetoder och på fritiden hjälper han sin sjuka pappa. Här berättar han om behovet av nya framsteg. Situationen för pappa blir långsamt sämre, men det finns fortfarande små ljusglimtar. I likhet med hundratusentals andra anhöriga känner jag vanmakt och hoppas på nya forskningsframsteg. Som hjärnforskare är jag dock mycket bekant med ett av de stora hindren — bristen på resurser. Varje extra krona gör verklig skillnad.