Print Frekvensen av akillessenerupturer har ökat under de senaste decennierna [1, 2]. Riskgruppen är framför allt män i årsåldern, och skadetillfället är starkt förknippat med någon form av idrottsaktivitet där akillessenan utsätts för hög belastning. Rupturområdet är oftast beläget 3—6 cm proximalt om hälbenet; akillessenan är här som smalast, har mer begränsad vaskularisering och samtidigt större rotation [3]. Orsaken till den ökande incidensen är inte klarlagd men misstänks vara multifaktoriell [4]. En riskfaktor som kan förklara den ökade incidensen är intermittent träning. Ökad belastning ger tillväxtstimulering och därmed ökad draghållfasthet. Efter en tids inaktivitet har senans belastningskapacitet minskat, och ökad risk för ruptur föreligger om aktivitetsnivån inte anpassas [5].
Keating et al. Six studies were included for analysis. Pooled analyses for a 22 Nicklas Olsson Acute achilles tendon rupture return to normal function and risk of spontaneous complaints were also made and they found no significant differences between surgical and non-surgical treatment. The stud-ies did not report any clear definition of these outcomes and this absence of definition can be regarded as a major limitation. The authors postulated that strong recommenda-tions require a large, randomized trial comparing surgical and non-surgical treatment. Treatment of acute Achilles tendon ruptures. A meta-analysis of randomized, controlled trials; Khan et al.